Välkommen
Jag sitter med fingrarna redo på tangentbordet. Men var börjar man egentligen?
Inte med en presentation av mig själv i alla fall. Jag gillar shopping och att laga mat, precis som alla andra. Och jag är inte som alla andra, precis som alla andra. Och vem skulle egentligen vara intresserad av att få en kort-info om mitt liv? Jag vill då inte ha kort-infon om någon annans liv. Vad ger det liksom?
Helst av allt vill jag lära känna någon riktigt innerligt. Någon ny. Som jag aldrig har träffat. Eller som jag har träffat - fast egentligen inte känner. Sådana möten kan ibland utvecklas till något trevligt. Eller så tar de bara slut utan att man egentligen har lärt känna varandra. Det är fortfarande lika ytligt.
Ska jag kanske börja med att beskriva min dag? Vad jag har på mig? Vad jag åt till middag igår eller vad jag ska äta till lunch idag? Ska jag skriva om vilken musik jag lyssnar på för tillfället? Vilka kändisar som är snyggast? Vem som är bäst klädd? Eller kanske vem som klär sig sämst?
Nej. Det har jag inget behov av. Och världen har nog heller inget behov av fler blogginlägg som handlar om någon av de frågorna. Jag undrar var världen skulle ta vägen om man lade den sammanlagda energin som förbrukas av fingrar mot tangentbordsknappar på något helt annat?
(Är det förresten korrekt att sätta frågetecken efter den meningen? Vid närmare eftertanke är det ju ingen egentlig fråga.)
För övrigt undrar jag även hur man egentligen avslutar ett blogginlägg. (Provar utan frågetecken den här gången...)
Det bör ju även ha ett intressant slut. Eller åtminstone klatchigt. Kanske med en liten twist i form av en fyndighet. Eller räcker det om man bara skriver tills det tar slut? Tills man inte har något mer att skriva om? Men skulle det då någonsin ta slut? Who knows?
Tur att jag inte behöver bekymra mig om det än eftersom jag ännu inte ens har kommit på något bra sätt att inleda min nya blogg.
Carin
Inte med en presentation av mig själv i alla fall. Jag gillar shopping och att laga mat, precis som alla andra. Och jag är inte som alla andra, precis som alla andra. Och vem skulle egentligen vara intresserad av att få en kort-info om mitt liv? Jag vill då inte ha kort-infon om någon annans liv. Vad ger det liksom?
Helst av allt vill jag lära känna någon riktigt innerligt. Någon ny. Som jag aldrig har träffat. Eller som jag har träffat - fast egentligen inte känner. Sådana möten kan ibland utvecklas till något trevligt. Eller så tar de bara slut utan att man egentligen har lärt känna varandra. Det är fortfarande lika ytligt.
Ska jag kanske börja med att beskriva min dag? Vad jag har på mig? Vad jag åt till middag igår eller vad jag ska äta till lunch idag? Ska jag skriva om vilken musik jag lyssnar på för tillfället? Vilka kändisar som är snyggast? Vem som är bäst klädd? Eller kanske vem som klär sig sämst?
Nej. Det har jag inget behov av. Och världen har nog heller inget behov av fler blogginlägg som handlar om någon av de frågorna. Jag undrar var världen skulle ta vägen om man lade den sammanlagda energin som förbrukas av fingrar mot tangentbordsknappar på något helt annat?
(Är det förresten korrekt att sätta frågetecken efter den meningen? Vid närmare eftertanke är det ju ingen egentlig fråga.)
För övrigt undrar jag även hur man egentligen avslutar ett blogginlägg. (Provar utan frågetecken den här gången...)
Det bör ju även ha ett intressant slut. Eller åtminstone klatchigt. Kanske med en liten twist i form av en fyndighet. Eller räcker det om man bara skriver tills det tar slut? Tills man inte har något mer att skriva om? Men skulle det då någonsin ta slut? Who knows?
Tur att jag inte behöver bekymra mig om det än eftersom jag ännu inte ens har kommit på något bra sätt att inleda min nya blogg.
Carin
Kommentarer
Postat av: Madeleine
välkommen till bloggvärlden!
Trackback
