Köpenhamn
Nästa fredag (10 augusti) åker pappa och jag till Köpenhamn över dagen. Jag har tagit ledigt och ser redan fram emot det. Tips på hur man fördriver en dag i den danska huvudstaden med sin pappa uppskattas!
Jag har redan knåpat ihop en ringa lista över pappa-vänliga aktiviteter:
-Öl på Carlsbergs Visitor's Center.
-Tycho Brahe Planetarium & IMAX Theatre
-Bakken Beer Festival (mer öl).
-Paludon bok café (nära universitet som jag tänkte checka out)
Jag måste gå till frissan och byta mitt Redken-shampo. Det har dröjt alldeles för länge nu, men de har haft semesterstängt varje gång jag har gått förbi.
Jag har redan knåpat ihop en ringa lista över pappa-vänliga aktiviteter:
-Öl på Carlsbergs Visitor's Center.
-Tycho Brahe Planetarium & IMAX Theatre
-Bakken Beer Festival (mer öl).
-Paludon bok café (nära universitet som jag tänkte checka out)
Jag måste gå till frissan och byta mitt Redken-shampo. Det har dröjt alldeles för länge nu, men de har haft semesterstängt varje gång jag har gått förbi.
Energi
Pigg och glad. Jobbet kräver lite mer av mig och jag tror att kaffet gav en välbehövlig knuff i rätt riktning.
Ikväll ska mormor och jag plocka blåbär i skogen. Det blir ett trevligt avbrott i vardagen. Vackra små blåbär och kanske ett och annat hallon eller körsbär. Jag undrar om man kan koka gröt på havregryn, torkad frukt, äpple och blåbär. Det skulle kunna vara en god kombination.
Idag läser jag på dn.se att:
Intressant. O. kom upp och åt lunch med mig och samtalsämnet var ganska genomgående utbildning och arbete. Han kommer att jobba i Norge i höst och jag har mina förhoppningar satta till Köpenhamn.
Att ha ett jobb som är varierat är för mig ett ofrånkomligt måste. Jag är en hopplös vanemänniska som behöver utmaningar för att inte fastna i det jag gör.
Enligt dn.se är också:
Coca-cola fortfarande världens högst värderade varumärke enligt Interbrands globala varumärkesranking som presenteras i tidningen Business Week. På andra och tredje plats återfinns Microsoft och IBM.
Det är egentligen ganska fantastiskt att ett varumärke som Coca Cola är det som toppar listan och slår både Microsoft och IBM. Att dessa två dataföretag ligger högt förvånar mig inte alls med tanke på att vi befinner oss mitt i IT-eran. Men att The Coca Cola Company som grundades redan 1902 fortfarande hänger i som störst av de största och att IKEA står med som enda svenska varumärke på en 38:e plats på topp-100-listan är imponerande.
Att detta beror på en trend? Inte särskilt troligt. Det tyder snarare på skicklig marknadsföring och bra produkter. Att få jobba med management i toppen av ett sådant företag är lite utav min dröm.
Ibland önskar jag att jag visste vad jag gör om 10 år. Ofta önskar jag att jag visste vad jag gör om 10 år!
Idag nöjer jag mig med att veta att jag kommer sitta bland blåbären ikväll och njuta av den lilla sommar som är.
Carin
Ikväll ska mormor och jag plocka blåbär i skogen. Det blir ett trevligt avbrott i vardagen. Vackra små blåbär och kanske ett och annat hallon eller körsbär. Jag undrar om man kan koka gröt på havregryn, torkad frukt, äpple och blåbär. Det skulle kunna vara en god kombination.
Idag läser jag på dn.se att:
"Var tredje tjänsteman vill byta arbete inom ett år. Det visar en undersökning från tjänstepensionsföretaget Alecta. Mest sugna på att skifta arbetsplats är personer mellan 18 och 30 år."
Intressant. O. kom upp och åt lunch med mig och samtalsämnet var ganska genomgående utbildning och arbete. Han kommer att jobba i Norge i höst och jag har mina förhoppningar satta till Köpenhamn.
Att ha ett jobb som är varierat är för mig ett ofrånkomligt måste. Jag är en hopplös vanemänniska som behöver utmaningar för att inte fastna i det jag gör.
Enligt dn.se är också:
Coca-cola fortfarande världens högst värderade varumärke enligt Interbrands globala varumärkesranking som presenteras i tidningen Business Week. På andra och tredje plats återfinns Microsoft och IBM.
Det är egentligen ganska fantastiskt att ett varumärke som Coca Cola är det som toppar listan och slår både Microsoft och IBM. Att dessa två dataföretag ligger högt förvånar mig inte alls med tanke på att vi befinner oss mitt i IT-eran. Men att The Coca Cola Company som grundades redan 1902 fortfarande hänger i som störst av de största och att IKEA står med som enda svenska varumärke på en 38:e plats på topp-100-listan är imponerande.
Att detta beror på en trend? Inte särskilt troligt. Det tyder snarare på skicklig marknadsföring och bra produkter. Att få jobba med management i toppen av ett sådant företag är lite utav min dröm.
Ibland önskar jag att jag visste vad jag gör om 10 år. Ofta önskar jag att jag visste vad jag gör om 10 år!
Idag nöjer jag mig med att veta att jag kommer sitta bland blåbären ikväll och njuta av den lilla sommar som är.
Carin
Värme och Ingmar Bergman
Genom fönstret ser det faktiskt ut som om solen har lyckats värma upp staden en aning. Jag ska gå en promenad på rasten och ta reda på om det stämmer.
En kvicktänkt koppling mellan detta och förmiddagens inlägg leder till slutsatsen att jag är på ganska gott humör. Dagen har dessutom gått betydligt snabbare än vad jag hunnit vänja mig vid den senaste veckan. Äntligen har vi haft någonting att göra.
Dagens stora nyhet verkar vara att Ingmar Bergman gått ur tiden. På dn.se finns en lista över alla Bergmans filmer. Från "Hets" (1944) till "Saraband" (2003). Jag känner igen ett fåtal av titlarna, den enda jag faktiskt har sett är just "Hets". Vi såg den i skolan och jag vet att jag tyckte den var bra - till och med väldigt bra.
Jag önskar nu att jag visste mer om Sveriges mest framstående regissör.
Carin
Tanke 2
Vällackade röda naglar är sjukt hett just nu. Nästa grej att satsa på tror jag blir lika högblankt men i en anna färg - nämligen vitt.
P.S. En milkshake till efterrätt är även det en trend att hålla ögonen öppna för. D.S.
P.S. En milkshake till efterrätt är även det en trend att hålla ögonen öppna för. D.S.
Snö i juli = trolig rekordförsäljning av antidepressiva medel?!
Kollega rapporterade nyss att hon just läst om snö någonstans Sverige. Sara och jag utbrast i ett mycket synkroniserat "VA?!".
Något tidigare hade jag läst på dn.se.
"En regnig juli - då tar vi antidepressiva mediciner
Vid dåligt juliväder ökar svenskarnas konsumtion av antidepressiva läkemedel, visar en ny studie. Orsaken tros vara att man tillbringar alltför stor del av semestern inomhus.
- Vi tror inte att det är vädret i sig som gör människor deprimerade. Snarare handlar det om att det dåliga sommarvädret hindrar människor som redan tidigare lider av kronisk stress att återhämta sig tillräckligt, säger Uppsalaforskaren Terry Hartig, som tillsammans med amerikanska kolleger utfört studien."
Då är jag väl ändå inte ensam i alla fall. Jag har alltid klagat över hur mycket vädret påverkar mig. Många andra har problem med hormoner som löper amok - jag blir tokig av vädrets makter... Det är märkligt hur humöret kan svänga i takt med vädret. Regn och rusk gör mig fruktansvärt nedstämd, medan sol och värme kan ha en effekt som är långt mer märkbar än en överdos av koffein.
På tal om koffein nämnde jag för mamma häromdagen att "take away-coffee"-vågen verkar ha sköljt in även över lilla Linköping. Har på sista tiden sett fler och fler med take away-muggar i handen. Och man verkar även kunna köpa de små behållarna på tusentals nya (och gamla) ställen som poppat upp. Men mig gör det verkligen ingenting!
I love coffee, så att säga. Och jag saknar "kaffekulturen" i Australien. Jag undrar hur mycket pengar vi egentligen la på dessa underbart krämiga små kreationer i den typiska muggen med lock?
Kanske är det värt att åka tillbaka bara för kaffets skull?
Carin
- Vi tror inte att det är vädret i sig som gör människor deprimerade. Snarare handlar det om att det dåliga sommarvädret hindrar människor som redan tidigare lider av kronisk stress att återhämta sig tillräckligt, säger Uppsalaforskaren Terry Hartig, som tillsammans med amerikanska kolleger utfört studien."
Då är jag väl ändå inte ensam i alla fall. Jag har alltid klagat över hur mycket vädret påverkar mig. Många andra har problem med hormoner som löper amok - jag blir tokig av vädrets makter... Det är märkligt hur humöret kan svänga i takt med vädret. Regn och rusk gör mig fruktansvärt nedstämd, medan sol och värme kan ha en effekt som är långt mer märkbar än en överdos av koffein.
På tal om koffein nämnde jag för mamma häromdagen att "take away-coffee"-vågen verkar ha sköljt in även över lilla Linköping. Har på sista tiden sett fler och fler med take away-muggar i handen. Och man verkar även kunna köpa de små behållarna på tusentals nya (och gamla) ställen som poppat upp. Men mig gör det verkligen ingenting!
I love coffee, så att säga. Och jag saknar "kaffekulturen" i Australien. Jag undrar hur mycket pengar vi egentligen la på dessa underbart krämiga små kreationer i den typiska muggen med lock?
Kanske är det värt att åka tillbaka bara för kaffets skull?
Carin
Charlie Murphy
Charlie Murphy (Eddie Murphy's bror) besökte TV4 Nyhetsmorgon imorse. Jag tyckte han pratade roligt. Men så är han ju stå-upp-komiker också. Jag har aldrig tidigare tyckt att amerikansk accent har varit speciellt rskojig men jag blev nästan full i skratt av att höra honom. I övrigt verkade han trevlig. Jag skulle gärna träffa honom i verkligeheten.
Jag undrar var den bästa platsen att plugga är. Antagligen är det Australien. Precis som jag hade tänkt. Men det är ju så fruktansvärt långt bort. Finns det någon plats i Europa med samma klimat och förutsättningar som Sydney?
Inte finns den i Sverige i alla fall. Det kan jag inte tro. Kan den finnas i Frankrike? Jag älskar ju Paris. Kanske även södra Frankrike är ett alternativ?
Jag hade planerat ett coktail-party för vännerna i helgen. Var tvungen att ställa in det på grund av mycket dålig närvaro. ALLA hade något annat inplanerat. Var är världen på väg? Förhoppningsvis tar Astrid, jag och Hanna oss ut på någon mindre festlighet ändå. Vad gör jag annars?
Just nu behöver jag någonting att se fram emot. Om jag bara kunde övertala mamma att åka med mig till Stockholm... Ta ledigt nästa fredag, åka upp till huvudstaden tidigt på morgonen, spendera dagen med diverse tidsfördriv på stan och kanske en trevlig middag och bio på kvällen. Det allra bästa vore om vi kunde låna morbror och mosters lägenhet, stanna över natt och ta en härlig, lång brunch på lördagen. Det vore allt något att se fram emot! Hoppas, hoppas.
Tänk att det äntligen är fredag. Veckan har känts närmast oändlig, med ett tungt dis över allting. Kanske kan det lätta under lördag och söndag.
Att ha ett långtråkigt jobb är bland det värsta som finns. Min hjärna är nästan patetiskt understimulerad.
Men nu skiner solen igen och flaggan utanför fönstret verkar ha torkat i vinden. När jag kommer hem ska jag gå en promenad medan mamma lagar pizza. Sedan ska hela familjen se på "The Stepford Wives", trots att jag redan har sett den två gånger. Mys!
Trevlig helg!
Carin
Jag undrar var den bästa platsen att plugga är. Antagligen är det Australien. Precis som jag hade tänkt. Men det är ju så fruktansvärt långt bort. Finns det någon plats i Europa med samma klimat och förutsättningar som Sydney?
Inte finns den i Sverige i alla fall. Det kan jag inte tro. Kan den finnas i Frankrike? Jag älskar ju Paris. Kanske även södra Frankrike är ett alternativ?
Jag hade planerat ett coktail-party för vännerna i helgen. Var tvungen att ställa in det på grund av mycket dålig närvaro. ALLA hade något annat inplanerat. Var är världen på väg? Förhoppningsvis tar Astrid, jag och Hanna oss ut på någon mindre festlighet ändå. Vad gör jag annars?
Just nu behöver jag någonting att se fram emot. Om jag bara kunde övertala mamma att åka med mig till Stockholm... Ta ledigt nästa fredag, åka upp till huvudstaden tidigt på morgonen, spendera dagen med diverse tidsfördriv på stan och kanske en trevlig middag och bio på kvällen. Det allra bästa vore om vi kunde låna morbror och mosters lägenhet, stanna över natt och ta en härlig, lång brunch på lördagen. Det vore allt något att se fram emot! Hoppas, hoppas.
Tänk att det äntligen är fredag. Veckan har känts närmast oändlig, med ett tungt dis över allting. Kanske kan det lätta under lördag och söndag.
Att ha ett långtråkigt jobb är bland det värsta som finns. Min hjärna är nästan patetiskt understimulerad.
Men nu skiner solen igen och flaggan utanför fönstret verkar ha torkat i vinden. När jag kommer hem ska jag gå en promenad medan mamma lagar pizza. Sedan ska hela familjen se på "The Stepford Wives", trots att jag redan har sett den två gånger. Mys!
Trevlig helg!
Carin
Tanke 1
Det är trevligt att kunna dela sina tankar till resten av världen.
Det byggs fina hus nere vid stationen. Jag önskar att jag hade haft min kamera med på lunchpromenaden.
Det byggs fina hus nere vid stationen. Jag önskar att jag hade haft min kamera med på lunchpromenaden.
Välkommen
Jag sitter med fingrarna redo på tangentbordet. Men var börjar man egentligen?
Inte med en presentation av mig själv i alla fall. Jag gillar shopping och att laga mat, precis som alla andra. Och jag är inte som alla andra, precis som alla andra. Och vem skulle egentligen vara intresserad av att få en kort-info om mitt liv? Jag vill då inte ha kort-infon om någon annans liv. Vad ger det liksom?
Helst av allt vill jag lära känna någon riktigt innerligt. Någon ny. Som jag aldrig har träffat. Eller som jag har träffat - fast egentligen inte känner. Sådana möten kan ibland utvecklas till något trevligt. Eller så tar de bara slut utan att man egentligen har lärt känna varandra. Det är fortfarande lika ytligt.
Ska jag kanske börja med att beskriva min dag? Vad jag har på mig? Vad jag åt till middag igår eller vad jag ska äta till lunch idag? Ska jag skriva om vilken musik jag lyssnar på för tillfället? Vilka kändisar som är snyggast? Vem som är bäst klädd? Eller kanske vem som klär sig sämst?
Nej. Det har jag inget behov av. Och världen har nog heller inget behov av fler blogginlägg som handlar om någon av de frågorna. Jag undrar var världen skulle ta vägen om man lade den sammanlagda energin som förbrukas av fingrar mot tangentbordsknappar på något helt annat?
(Är det förresten korrekt att sätta frågetecken efter den meningen? Vid närmare eftertanke är det ju ingen egentlig fråga.)
För övrigt undrar jag även hur man egentligen avslutar ett blogginlägg. (Provar utan frågetecken den här gången...)
Det bör ju även ha ett intressant slut. Eller åtminstone klatchigt. Kanske med en liten twist i form av en fyndighet. Eller räcker det om man bara skriver tills det tar slut? Tills man inte har något mer att skriva om? Men skulle det då någonsin ta slut? Who knows?
Tur att jag inte behöver bekymra mig om det än eftersom jag ännu inte ens har kommit på något bra sätt att inleda min nya blogg.
Carin
Inte med en presentation av mig själv i alla fall. Jag gillar shopping och att laga mat, precis som alla andra. Och jag är inte som alla andra, precis som alla andra. Och vem skulle egentligen vara intresserad av att få en kort-info om mitt liv? Jag vill då inte ha kort-infon om någon annans liv. Vad ger det liksom?
Helst av allt vill jag lära känna någon riktigt innerligt. Någon ny. Som jag aldrig har träffat. Eller som jag har träffat - fast egentligen inte känner. Sådana möten kan ibland utvecklas till något trevligt. Eller så tar de bara slut utan att man egentligen har lärt känna varandra. Det är fortfarande lika ytligt.
Ska jag kanske börja med att beskriva min dag? Vad jag har på mig? Vad jag åt till middag igår eller vad jag ska äta till lunch idag? Ska jag skriva om vilken musik jag lyssnar på för tillfället? Vilka kändisar som är snyggast? Vem som är bäst klädd? Eller kanske vem som klär sig sämst?
Nej. Det har jag inget behov av. Och världen har nog heller inget behov av fler blogginlägg som handlar om någon av de frågorna. Jag undrar var världen skulle ta vägen om man lade den sammanlagda energin som förbrukas av fingrar mot tangentbordsknappar på något helt annat?
(Är det förresten korrekt att sätta frågetecken efter den meningen? Vid närmare eftertanke är det ju ingen egentlig fråga.)
För övrigt undrar jag även hur man egentligen avslutar ett blogginlägg. (Provar utan frågetecken den här gången...)
Det bör ju även ha ett intressant slut. Eller åtminstone klatchigt. Kanske med en liten twist i form av en fyndighet. Eller räcker det om man bara skriver tills det tar slut? Tills man inte har något mer att skriva om? Men skulle det då någonsin ta slut? Who knows?
Tur att jag inte behöver bekymra mig om det än eftersom jag ännu inte ens har kommit på något bra sätt att inleda min nya blogg.
Carin
