12/10-2007: En verkligt ny blogg
Det här är läskigt. Verkligen läskigt. Jag har bestämt mig för vad min blogg faktiskt SKA innehålla. Den ska avslöja allt som jag inser att de runt omkring mig behöver veta.
För mig är det vardag. Det är en del av mitt liv som är lika naturlig för mig som ett personlighetsdrag. Man skulle kunna säga att det är en del av min personlighet. Men mina vänner vet inte om det och det gör knappt min familj heller.
Eller jo, alla vet om det men de förstår det inte. Det är omöjligt att förstå om man inte vet om det allra innersta. Och ovetenskap bildar spänningar. Jag är alldeles för trött på den spända stämning som skapas av "elefanten i rummet" som ingen nämner. Men jag klandrar ingen för det. Det blir så när man inte vet hur mycket man kan säga utan att någon tar illa vid sig.
Så nu plockar jag ut Elefanten ur garderoben. Jag ska beskriva ALLT så att alla vet om det.
För min del är det egentligen inte jobbigt att tala om det. Som sagt, det är en så naturlig del av mig numera. En del som jag har insett att jag kanske aldrig kommer att bli av med. Så därför måste alla få veta om den. Hur kan man stå någon nära när man inte förstår en så viktig del av dennes personlighet?
Det jag är nervös för är bara att det kommer skapa en ännu större Elefant...en Mammut...
Men om Ni som redan läser kan berätta om bloggen för resten av de som känner mig så kanske Elefanten istället blir röjd ur vägen och slutar ta upp en sån fruktansvärd massa plats.
Det skulle jag uppskatta. Och när alla vet behöver vi inte ödsla tid på att tjata om det. Om ni inte vill förstås. Då får ni fråga. För mig gör det ingenting. Jag och Elefanten har levt tillsammans länge så jag är van vid den.
Carin
För mig är det vardag. Det är en del av mitt liv som är lika naturlig för mig som ett personlighetsdrag. Man skulle kunna säga att det är en del av min personlighet. Men mina vänner vet inte om det och det gör knappt min familj heller.
Eller jo, alla vet om det men de förstår det inte. Det är omöjligt att förstå om man inte vet om det allra innersta. Och ovetenskap bildar spänningar. Jag är alldeles för trött på den spända stämning som skapas av "elefanten i rummet" som ingen nämner. Men jag klandrar ingen för det. Det blir så när man inte vet hur mycket man kan säga utan att någon tar illa vid sig.
Så nu plockar jag ut Elefanten ur garderoben. Jag ska beskriva ALLT så att alla vet om det.
För min del är det egentligen inte jobbigt att tala om det. Som sagt, det är en så naturlig del av mig numera. En del som jag har insett att jag kanske aldrig kommer att bli av med. Så därför måste alla få veta om den. Hur kan man stå någon nära när man inte förstår en så viktig del av dennes personlighet?
Det jag är nervös för är bara att det kommer skapa en ännu större Elefant...en Mammut...
Men om Ni som redan läser kan berätta om bloggen för resten av de som känner mig så kanske Elefanten istället blir röjd ur vägen och slutar ta upp en sån fruktansvärd massa plats.
Det skulle jag uppskatta. Och när alla vet behöver vi inte ödsla tid på att tjata om det. Om ni inte vill förstås. Då får ni fråga. För mig gör det ingenting. Jag och Elefanten har levt tillsammans länge så jag är van vid den.
Carin
Kommentarer
Trackback
